Svenska språkets grammatik

Defekta adjektiv och verb

Defekta ord förekommer i många språk och syftar på ord som inte har alla former de borde ha. I svenskan förekommer till exempel defekta verb och adjektiv. I denna artikel presenteras verben “måste”, “skola” och adjektivet “vid”.

  • måste

Detta verb är defekt för att det inte har en fullkomlig böjning, verbet saknar alltså olika tempus. Föreställ dig själv hur konstigt det skulle låta att använda verbet måste (istället för “vara tvungen”) i följande mening:

“Jag har varit tvungen att banta.”

Hur skulle det låta med verbet måste? “Jag har måstat banta.”? Nej, det finns faktiskt ingen sådan form, varför man måste använda ett annat verb för att uttrycka det man vill (i vårt exempel uttrycktes det med “vara tvungen”). Dock säger en del finlandssvenskar faktiskt formen “måsta”.

Verbet “skola” är defekt såtillvida att man inte använder just infinitivformen, utan bara använder “ska” och “skulle”.

Defekta adjektiv

Denna artikel handlar om defekta adjektiv.

Låt oss nu titta på adjektivet “vid”. Det är alltså inte prepositionen “vid” som betraktas, utan adjektivet, det vill säga det ord som används för att beskriva något som är rymligt. Föreställ dig hur konstigt det skulle låta att använda adjektivet “vid” i följande syntagm:

“ett rymligt kärl”

Det skulle låta knasigt att säga “ett vitt kärl”, för detta beskriver ju en (icke-)färg. Det är också därför som adjektivet “vid” är defekt: vi har redan formen “vitt” som har prioritet. Detta betyder än en gång att man måste använda ett annat adjektiv för att uttrycka det man vill (i vårt exempel uttrycktes det med adjektivet “rymlig”).

Ett annat exempel för ett defekt adjektiv är ordet “rädd”. Vi kan inte använda detta adjektiv med ett t-ord som “barn”: “ett rätt barn” låter konstigt.