Svenska 1 2 3

svenska på nätet

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek
Home Läsa Att läsa skönlitteratur Dikter för läsning

Dikter för läsning

Skicka sidan Skriv ut

Välj en av följande dikter att läsa och analysera.

Om att läsa dikt

 

En ghasel (Gustaf Fröding)

Jag står och ser på världen genom gallret;

jag kan, jag vill ej slita mig från gallret,

det är så skönt att se, hur livet sjuder

och kastar höga böljor upp mot gallret,

så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,

när skratt och sånger komma genom gallret.

 

Det skiftar ljust av asp och al och björk,

där ovanför står branten furumörk,

den friska doften tränger genom gallret.

Och över viken vilket präktigt sken,

i varje droppe är en ädelsten,

se, hur det skimrar härligt genom gallret!

 

Det vimlar båtar där och ångare

med hornmusik och muntra sångare

och glada människor i tusental,

som draga ut till fest i berg och dal;

jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut

och dricka liv, om blott för en minut,

jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

 

Förgäves skall jag böja, skall jag rista

det gamla obevekligt hårda gallret

- det vill ej tänja sig, det vill ej brista,

ty i mig själv är smitt och nitat gallret,

och först när själv jag krossas, krossas gallret.

 

En kärleksvisa (Gustaf Fröding)

Jag köpte min kärlek för pengar,

för mig var ej annan att få,

sjung vackert, I skorrande strängar,

sjung vackert om kärlek ändå.

 

Den drömmen, som aldrig besannats,

som dröm var den vacker att få,

för den, som ur Eden förbannats,

är Eden ett Eden ändå.

 

 

Marionetterna (Bo Bergman)

Det sitter en herre i himlens sal,

och till hans åldriga händer

gå knippen av trådar i tusental

från vart mänskoliv han tänder.

Han samlar dem alla, och rycker han till,

så niga och bocka vi som han vill

och göra så lustiga piruetter,

vi stackars marionetter.

 

Vi äta och dricka och älska och slåss

och dö och stoppas i jorden.

Vi bära den lysande tankens bloss,

vi äro så stora i orden.

I härlighet leva vi och i skam

men allt som går under och allt som går fram

och allt som vår lycka och ofärd bådar

är bara ryck på trådar.

 

Du åldrige herre i himlens sal,

när skall du tröttna omsider?

Se dansen på dockornas karneval

är lik sig i alla tider.

Ett ryck på tråden – och allting tar slut

och människosläktet får sova ut

och sorgen och ondskan vila sig båda

i din stora leksakslåda.

 

 

Ja visst gör det ont (Karin Boye)

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

 

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

 

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

 

 

Jag vill möta... (Karin Boye)

Rustad, rak och pansarsluten

gick jag fram --

men av skräck var brynjan gjuten

och av skam.

 

Jag vill kasta mina vapen,

svärd och sköld.

All den hårda fiendskapen

var min köld.

 

Jag har sett de torra fröna

gro till slut.

Jag har sett det ljusa gröna

vecklas ut.

 

Mäktigt är det späda livet

mer än järn,

fram ur jordens hjärta drivet

utan värn.

 

Våren gryr i vinterns trakter,

där jag frös.

Jag vill möta livets makter

vapenlös.

 

 

Vierge moderne (Edith Södergran)

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

 

Dagen svalnar... (Edith Södergran)

I

Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

II

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart...
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...

III

Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm...
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra sköra drömmar.

IV

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

 

 

Ångest (Pär Lagerkvist)

Ångest, ångest är min arvedel,

Min strupes sår,

Mitt hjärtas skri i världen.

 

Nu styvnar löddrig sky

I nattens grova hand,

Nu stiga skogarna och stela höjder

Så kargt mot

Himmelens förkrympta valv.

Hur hårt är allt,

Hur stelnat, svart och stilla!

 

Jag famlar kring i detta dunkla rum,

Jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,

Jag river mina uppåtsträckta händer

Till blods mot molnens frusna trasor.

 

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,

Mina händer river jag såriga, ömma

Mot berg och mörknad skog,

Mot himlens svarta järn

Och mot den kalla jorden!

 

Ångest, ångest är min arvedel,

Min strupes sår,

Mitt hjärtas skri i världen.

 

 

Näcken (Erik Johan Stagnelius)

Kvällens gullmoln fästet kransa.

Älvorna på ängen dansa,

Och den bladbekrönta Näcken

Gigan rör i silverbäcken.

 

Liten pilt bland strandens pilar

i violens ånga vilar,

Klangen hör från källans vatten,

Ropar i den stilla natten:

 

”Arma Gubbe! varför spela?

Kan det smärtorna fördela?

Fritt du skog och mark må liva,

Skall Guds barn dock aldrig bliva!

 

Paradisets månskensnätter,

Edens blomsterkrönta slätter,

Ljusets Änglar i det höga –

Aldrig skådar dem ditt öga.”

 

Tårar Gubbens anlet skölja,

Ned han dyker i sin bölja.

Gigan tystnar. Aldrig Näcken

Spelar mer i silverbäcken.

 

Epigram (Cecilia Meireles)

Jag lutade mig mot dig fast jag visste att du bara var en våg.

Fast jag visste att du var ett moln lade jag mitt liv i dig.

 

Allt detta visste jag så väl när jag gav mig åt ditt sköra öde

och kunde därför inte gärna gråta när jag föll.

(tolkning av Marianne Eyre)

 

Livet (Na Ye)

Jag har älskat dig

Som jag älskade en svart rund karamell i min barndom

slog in den i omslagspapperet så fort jag slickat på den

slickade på den en gång till

Medan jag slog in den allt fortare

slickade jag allt saktare

Nu finns bara jag och omslagspapperet kvar

Jag måste stå ut: sorgen

(tolkning av Li Li)

 

24 september 1945 (Nâzım Hikmet)

Det vackraste havet

Har ännu inte blivit besökt

 

Det vackraste barnet

har ännu inte vuxit upp

 

Våra vackraste dagar

har vi ännu inte levt

 

Och de vackraste orden jag vill säga till dig

har jag ännu inte sagt.

(tolkning av Joakim Wendell)

 

Gratis (Orhan Veli)

Gratis

Gratis lever vi, gratis

Luften är gratis, molnen är gratis

Bergen, floderna gratis

Regnet och leran gratis.

Bilarnas yttre,

biografernas ingångar

och skyltfönstren är gratis.

Bröd och ost är det inte,

men det skämda vattnet är gratis.

Friheten betalar man med sitt huvud

men slaveriet är gratis.

Gratis lever vi, gratis.

(Tolkning av Joakim Wendell)

 

 

Senast uppdaterad 2010-01-10 10:31