Svenska 1 2 3

svenska på nätet

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek
Home Tala 1. Att tala inför grupp

1. Att tala inför grupp

Skicka sidan Skriv ut

Att tala inför grupp är ett av de centrala momenten i kurserna i svenska, och det här avsnittet handlar om det.

Många tycker att muntligt anförande inför en grupp människor är obehagligt, så det kan vara bra att fundera över varför vi överhuvudtaget ska träna på det. Skulle det inte vara skönare att bara strunta i det?

Det låter som en enkel utväg, men faktum är att det är viktigt att kunna tala inför grupp. I många situationer inom skola och universitet förutsätts det att man kan presentera information och åsikter inför klassen. I många arbeten är det också viktigt.

Det är också en viktig demokratisk färdighet. I vårt samhälle finns lagstadgad yttrandefrihet, och om demokratin ska fungera är det viktigt att varje medborgare har möjlighet att använda sig av den. Men hur ska man kunna använda sin yttrandefrihet om man inte vågar göra sin röst hörd?


Varför är det så jobbigt att tala?

Förhoppningsvis håller du med om att det i princip är bra på att träna muntligt anförande. Men det är mycket möjligt att du ändå får kalla kårar av blotta tanken på att ställa dig inför en grupp människor och försöka säga något begripligt. Det kanske kan vara en tröst att veta att du inte är ensam. Rädsla för att tala inför grupp är mycket utbredd, så pass att det hör till människor vanligaste rädslor.

Men varför är det så obehagligt? Jag menar, det är ju inte farligt (de flesta åhörare kommer inte att göra dig illa, även om det kan kännas så). Obehaget kommer nog av flera olika skäl. Här är några.

För det första är vi människor flockdjur. Vi har en nedärvd instinkt att inte sticka ut, inte skilja oss från mängden. Om man gör det kn man råka illa ut. Alltså håller vi oss helst inom gruppen. Men den som talar hamnar utanför gruppen, är inte en del av det trygga kollektivet. Det gör oss illa till mods.

Går detta problem att åtgärda? Nja, som talare är du i en ledarposition och skiljer dig från mängden, det är oundvikligt. Men du  kan försöka minska avståndet mellan dig själv och publiken. Det kan du göra genom att t ex ställa frågor till publiken, så att publiken blir mer aktiv och det blir mer av en diskussion än att du bara talar till gruppen.

Ett annat problem är nervositet.När man gör något nytt eller ovant blir man ofta nervös. Det är inte unikt för talsituationen, men när vi ska tala så tittar ju alla på oss, och då misstänker vi att nervositeten syns. Det gör att vi blir ännu nervösare - och så är den onda cirkeln igång.

Den första goda nyheten är att nervositet minskar med träning. Alltså: träna, träna, träna! Den andra är att nervositet ytterst sällan syns. Du tror att du blir illröd i ansiktet, men publiken märker inget. Det som du upplever som att du skakar som en parkinsonpatient uppfattar pubiken möjligen som en lätt darrning i papperet du håller, men inte mer.

Nå, men ibland märks faktiskt nervositet. Om det inte är darrningar i kroppen kan det vara att man faktiskt blir blodröd i ansiktet, eller att det syns på andra sätt. OK, OK, det är faktiskt sant. Men: om publiken märker att du är nervös kommer de att bli mer sympatiskt inställd till dig. Det beror på att vi människor automatiskt håller på den som är i underläge. Det är därför hjälten i actionfilmer helst ska vara ensam, medan fienderna är jättemånga.

 

Ett tredje problem är oro för att inte kunna tillräckligt mycket. Ofta ökar nervositet och osäkerhet för att man inte är helt säker på det ämne man ska tala om. Det kan också vara så att nervositeten gör att man tappar bort sig och glömmer vad man ska säga.

Ett grundläggande tips för att komma åt detta problem är att du ser till att kunna det du talar om. Professionella föreläsare och presentatörer är experter på de ämnen de talar om. I skolsammanhang kan du inte alltid vara den största experten på det område du talar om, men om du läser in dig på området och förbereder dig ordentligt kommer ditt framförande att fungera bättre. Du behöver heller inte kunna svara på allt: det är helt OK att inte veta allt.

En annan åtgärd är att alltid ha ettt talmanus, dvs någon form av minnesanteckningar, stolpar eller nyckelord att utgå ifrån. Med hjälp av talmanuset kan du strukturera ditt tal och få ett stöd för minnet så att du inte tappar bort dig.

Hur ska ett talmanus se ut? Det finns egentligen inga regler för hur ett talmanus ska se ut, med ett undantag. Talmanuset ska du göra för att du ska komma ihåg och kunna följa en struktur. Om du behöver fem stödord uppradade på en lista så gör du en sån lista. Om du vill ha talkort med ett ord på varje så gör du det. Om du vill göra en tankekarta så gör du det. Om du vill att vissa ord ska vara röda och andra ska vara gröna så gör du det. Och så vidare.

Den enda regel som brukar nämnas om talmanus är att inte skriva talet som en löpande text. Varför inte? Jo, det blir svårare att hitta i en löpande text, så man tappar lätt bort sig. Dessutom är det lätt hänt att man börjar läsa upp vad som står skrivet, och då är det inte en muntlig presentation längre, utan en uppläsning.

Slutligen: om du ändå tappar bort dig är det ingen katastrof, tvärtom. Det är ofta bra med en liten paus i talet – det gör att publiken hinner tänka igenom vad du sagt. Under tiden kan du kolla igenom ditt talmanus och hitta tråden igen.

Tips om muntligt anförande

Att disponera ett tal

Betygskriterier

Uppgifter i muntligt anförande

Senast uppdaterad 2010-02-08 14:36