Svenska 1 2 3

svenska på nätet

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek

1. Modernismen

Skicka sidan Skriv ut

Under 1800-talets sista årtionde började allt fler konstnärer att revoltera mot realismens och naturalismens dominans. En föregångare var den norske konstnären Edvard Munch, som bröt mot den naturalistiska konsttraditionen med sin målning Skriet (1893). Inom litteraturen var Strindberg en av förgrundsgestalterna med sitt symboltyngda drama Ett drömspel (1901).

Skriet av Edvard Munch

Det här avsnittet handlar om denna konstnärliga revolt och alla olika konstriktningar som då uppstod. Hela fenomenet har fått samlingsnamnet modernismen.

 

Vad var modernismen?

Modernismen var en konströrelse som ville göra upp med traditionella sätt att göra konst. Tidigare var tanken att en målning var inramad och upphängd på en vägg, medan en dikt skulle rimma. Modernisterna bröt mot dessa invanda regler genom att skriva dikter som kunde se ut hursomhelst, och konst som kunde göras av vadsomhelst. Ett bra exempel på modernistisk konst är Marcel Duchamps berömda installationskonstverk ”fontän”, som bestod av en pissoar som Duchamp signerade och ställde ut som konst.


Varför blev det modernism?

Ett skäl till att modernismen slog igenom var att konstnärer och författare ville förnya konsten och vända sig emot alla klassiska sätt att göra konst på. Det här går att se tidigare i litteraturhistorien, som när romantiken kom som en reaktion på Upplysningen, och realismen som en reaktion på romantiken. Men till skillnads från tidigare var modernismen en mycket radikal uppgörelse med föregångarkonsten, och modernismen gick mycket längre i att vara nyskapande.

 

Varför blev konsten så radikal i början av 1900-talet? För att svara på det bör vi ta en titt på tillståndet i Europa vid den här tiden.

 

Det tidiga 1900-talets Europa

Den industriella revolutionen hade givit Europas stater en särställning i världen. Den industriella ekonomin gjorde Europa till den dominerande kontinenten, och de europeiska stormakterna (främst Frankrike, Storbritannien, Ryssland och Tyskland) utnyttjade sin makt för att erövra och ockupera så stora delar av världen som möjligt. De utomeuropeiska makterna USA och Japan deltog så småningom också i denna kapplöpning om makt, som brukar kallas imperialismen.

Europa 1914

Imperialismen förde med sig att Europa blev ännu rikare och mäktigare än förut, samtidigt som folken i Asien och Afrika led under europeiskt förtryck. Hela systemet bars upp av rasistiskt och socialdarwinistiskt tänkande, samt av en utbredd uppfattning av Europa gjorde världen en tjänst genom att sprida sin ”civilisation” till de världsdelar som ansågs mindre lyckligt lottade.

 

Naturligtvis deltog inte alla människor i detta tänkande, och flera konstnärer och författare protesterade mot sina hemländers brutala framfart i andra världsdelar. Men i stort var imperialismen ändå accepterad. Därför vände sig många konstnärer aktivt emot hela det etablerade samhället. Revolten mot traditionella konstformer innebar ofta en slags symbolisk revolt mot det västerländska samhället i stort.


Första världskriget

Fram till 1914 var den modernistiska konsten fortfarande en ganska marginell rörelse. Men det året utbröt det första världskriget (1914-18) som en följd av stormakternas inbördes maktkamp. Kriget var världshistoriens dittills mest förödande och kostade cirka 10 miljoner människors liv. När kriget väl var över hade flera av de europeiska stormakterna rasat samman.

 

Kriget gjorde slut på den utbredda uppfattningen om européernas inneboende överlägsenhet: det visade sig att européerna fortfarande var primitiva nog att slå ihjäl varandra i massformat. Även icke-vita soldater användes i kriget, och dessa insåg snabbt att européernas militära överlägsenhet berodde på utrustning och träning, inte på att de vita var rasmässigt överlägsna t ex svarta. Denna kunskap tog soldaterna med sig tillbaka till sina hemländer, som började kräva självständighet från det europeiska herraväldet.

 

När kriget var över befann sig européerna också i ett svårt chocktillstånd. Alla hade fått lära sig att de var överlägsna alla andra folk, men kriget visade att de snarare var jämbördiga i styrka: ingen kunde göra anspråk på överlägsenhet. Dessutom kom det fram att makthavarna satt igång kriget och låtit miljontals människor dö av rena prestigeskäl: ingen var beredd att förlora i anseende genom att backa ur en konfrontation med någon annan stat. Därmed förlorade vanliga människor mycket förtroende för de som styrt landet.

 

En annan sak som fick en allvarlig knäck var gudstron. Kristendomen, den överlägset dominerande religionen i Europa, lär ut att Gud är god och allsmäktig. För människorna i 1910-talets Europa kom då frågan: hur kan en god och allsmäktig Gud tillåta det här förödande kriget? Ett vanligt svar var att Gud inte kan tillåta det. Men eftersom kriget ju helt klart inträffat, så kan alltså inte Gud finnas, i alla fall inte som en god och allsmäktig sådan. Därmed bredde ateismen ut sig.

 

Inte heller vetenskapen kom undan oskadad. Européernas upplysningsinspirerade tankar om att vetenskapen skulle förändra samhället och världen till det bättre kom åtminstone delvis på skam av kriget, eftersom vetenskap och teknik då användes för att komma på effektivare metoder att döda varandra på. I bästa fall hade vetenskapen visat sig vara ett tveeggat svärd.

 

Den sammantagna effekten av detta vara att människorna efter kriget upplevde att deras traditionella värderingar hade slagits i spillror. Om man inte kan tro på Gud, eller på makthavarna, eller på vetenskapen – vad ska man då tro på? Därmed började ett sökande efter alternativ. En del av detta sökande efter nya saker att tro på urartade. I Tyskland sökte sig folk till en karismatisk ledare vid namn Adolf Hitler, som utlovade en bättre värld för tyskarna. I andra länder, som i Sverige, ledde utvecklingen istället till att man provade på demokratiskt styre (kvinnor och män fick rösta i ett val i Sverige för första gången 1921).

 

Denna illusionslöshet och detta sökande avspeglar sig också i den modernistiska konstens extrema revolt mot det traditionella.

 

 

Hur såg modernistisk konst ut?

Modernistisk konst kunde se ut på många olika sätt. De viktigaste strömningarna inom modernismen brukar sammanfattas i några ”-ismer”. Du kan läsa om dem nedan. Alla modernister går dock inte riktigt att sortera in i sådana fack. Du kan läsa om några centrala författare som inte tillhör något visst fack här nedan också.

 

Dadaism och surrealism

 

Expressionism

 

Futurism

 

Franz Kafka

 

Frågor till Förvandlingen

 

Senast uppdaterad 2010-04-17 15:54