Svenska 1 2 3

svenska på nätet

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek
Home Läsa Argumentationsanalys (fördjupad) 2. Hur ser en argumenterande text ut?

2. Hur ser en argumenterande text ut?

Skicka sidan Skriv ut

För att en text ska vara argumenterande krävs det att den innehåller några saker. För det första måste den ha en ståndpunkt, en tes. Texten måste sedan innehålla skäl för att tesen är trovärdig. Först om en text har både en tes och minst ett skäl för (eller emot) tesen kan texten kallas argumenterande.

 

Betrakta nedanstående meningsutbyte:

 

Exempel 1.1

A: Jag tycker att skatten ska höjas.

B: Varför?

A: Jag bara tycker det.

 

I den här dialogen har A uttryckt en åsikt. En åsikt är inte ett argument. A har inte givit några skäl för sin åsikt. A säger inget som skulle kunna få oss att hålla med om att skatten ska höjas.

 

Titta istället på nedanstående text:

 

Exempel 1.2

Det är konstigt att så ofta förövarnas väl och ve prioriteras i vårt

land. Man släpper hellre ut psyksjuka för att de ska ha det bra än att

se till att allmänheten kan vara trygg. Kvinnan i Liza Marklunds bok

”Gömda” som blev förföljd i åratal av sin man, som misshandlade

och förföljde henne under många år och förstörde både henne

och barnens liv, är ett bra exempel på detta. Han, som fortfarande

hotar henne, kan inte utvisas, för då riskerar han militärfängelse. Ja,

herregud, det vore ju förskräckligt, eller hur? Bättre då att låta offret

fly landet. Det finns otaliga exempel på liknande händelser.

Svenska politiker, varför gör ni inget?

(Insändaren ”Elle” till Metro, 4/10 2005)

 

Är texten i exempel 1.2 en argumenterande text? Vid en första anblick kan det tyckas så. Skribenten är tydligt upprörd över något, och när vi läser texten kan vi lätt dras med av upprördheten och de starka formuleringarna. Men texten är inte argumenterande. Skribenten uttrycker sitt missnöje med den rådande situationen, men det finns inget resonemang i texten. Att texten kan uppfattas som övertygande beror på att den innehåller många retoriska knep, som retoriska frågor (”det vore ju förskräckligt, eller hur?”) och ironi. Texten kan sägas vara retorisk, men inte argumenterande.

 

Det är mycket viktigt att skilja på retorik och argumentation. Ofta när vi talar om argumentation så tänker vi på retorik. En bra talare anses vara en som är retoriskt skicklig, och i samband med valdebatter diskuteras ofta vilken/vilka partiledare som ”vann” debatten.

 

Argumentationsanalys däremot handlar inte om att ”vinna” debatten, utan om vad man har för skäl att tro på vad någon säger. Om du behärskar argumentationsanalys blir du inte ”bättre” på att argumentera om du tänker dig att ”bättre” betyder ”en som vinner argumentationen”, men du kommer att ha lättare att komma fram till vad som är sant och inte sant i en omdebatterad fråga.

 

Hur är det med följande text då?

 

Exempel 1.3

I Sverige är eutanasi tabu. Annorlunda är det

i Holland och Belgien,          där eutanasi har legaliserats. Annorlunda är

det i Schweiz och Oregon (USA),

där läkarassisterade självmord är legaliserade. Och annorlunda håller

det på att bli i England, där parlamentet nästa månad ska behandla

frågan. Inför parlamentets diskussion har det brittiska läkarförbundet

förklarat att man står neutral.

(Torbjörn Tännsjö, ”Förbättra vården med hjälp av aktiv dödshjälp”,

DN 23/9 -05)

 

Även denna text kan kanske uppfattas som argumenterande, men är det inte. Texten beskriver bara situationen i några olika länder. Inga argument för påståendena förekommer: de framställs som självklara. En sådan här text är rent beskrivande. Naturligtvis är det möjligt att texten längre fram blir argumenterande (vilket den blir), men detta utdrag är inte argumenterande.

 

Slutligen, betrakta följande text. Den handlar om en annonskampanj om mäns våld mot kvinnor som genomfördes av Operation Kvinnofrid under hösten 2000:

 

Exempel 1.4

Affischkampanjen Kvinnofrid är ett praktexempel på hur man i det

här landet hanterar allvarliga problem med propaganda i stället för

att komma med konkreta åtgärder. De män som misshandlar kvinnor

gör det knappast för att de inte vet att det är förbjudet. Något gör att

de inte har kontroll över sig själv och förmodligen skulle de behöva

hjälp, men var finner man det i det hetsklimat som råder? Många

aggressiva människor kan ha en hjärnskada, i varje fall har de

allvarliga psykiska problem. Man råder inte bot på sådant genom att

skriva usch och fy över hela Stockholm.

(Mats Lundqvist, ”Usch och fy hjälper inte”, DN 17/11 -00)

 

Texten i exempel 1.4 är en argumenterande text. Den innehåller en tes, som ungefär är det som kommer sist i texten: ”Man råder inte bot på sådant genom att skriva usch och fy över hela Stockholm”. För denna tes kan vi ana några skäl för tesen (”De män som misshandlar kvinnor gör det knappast för att de inte vet att det är förbjudet”). Exakt hur argumentationen i texten ser ut behöver vi inte gå in på. Just nu räcker det med att vi har ett exempel på en argumenterande text.

 

Problem när man arbetar med argumentationsanalys

 

Som du kanske märkt av diskussionen av texterna här ovanför så handlar argumentationsanalys inte om att komma på snygga eller slagkraftiga formuleringar, utan om att fundera över vad ord och meningar faktiskt betyder.

I argumentationsanalys anstränger vi oss för att klargöra vad ett resonemang betyder, och sedan granskar vi det kritiskt. Redan nu är det viktigt att klargöra vad det betyder att granska något kritiskt.

 

När vi granskar något kritiskt funderar vi över om det stämmer. Finns det några skäl för oss att tro att det som sägs är sant? Lägg märke till att i en argumentation måste den som argumenterar ange skäl för att vi ska tro att något är sant. Att resonera på det här sättet när det gäller argumentation är inte så vanligt i vardagslivet. Här nedan presenteras några vanliga problem som kan hindra en från att göra en bra argumentationsanalys.

 

A) Önskan att vara tolerant

När man arbetar med argumentationsanalys måste man ibland vara beredd att säga att någon har gjort ett misstag, att ett argument de använder är felaktigt. Samtidigt försöker de flesta av oss att respektera andras åsikter, och vi tycker att man ska ha yttrandefrihet. Är inte detta motsägelsefullt? Om vi vill vara toleranta och värna om yttrandefriheten kan vi väl inte hålla på och kritisera andras argument?

 

Att tänka på det sättet är ett misstag. Det finns ingen motsättning mellan att respektera yttrandefriheten och att kritisera argument, snarare tvärtom. Tolerans och respekt handlar om på vilket sätt vi kritiserar. Det finns inget respektlöst i att noggrant förklara för någon varför man anser att personen gjort ett misstag. Snarare är det så att genom att ta någons argument på allvar och granska dem kritiskt, så visar vi deras åsikter respekt. Vi visar att de är värda att ta på allvar.

 

Kom också ihåg att argumentationsanalys inte handlar om att försöka motbevisa andras argument. Det handlar istället om att du försöker ta reda på vilka argument som är värda att tro på. Om någon annan lägger fram ett argument i en fråga du är intresserad av, bör du just granska det kritiskt för att se om det håller. Ditt intresse är då i argumentet i sig, inte i personen som lägger fram det.

 

B) Missförstånd av poängen med argumentationsanalys

Jag vet, jag har sagt det förut, men det är så vanligt att argumentationsanalys och retorik blandas ihop, så det är viktigt att vara tydlig på den här punkten. Argumentationsanalys handlar inte om att ”vinna” en debatt. Om du tänker dig att argumentationsanalys är en tävling där någon ska vinna är du helt fel ute. Då finns en risk att du inte funderar så mycket över vad argumentet egentligen säger, utan istället över om det låter bra och kan lyckas övertala många.

 

C) Missförstånd angående sanning och rationalitet

En annan sak som ofta ställer till det är våra uppfattningar om vad som är sant och rationellt. Det finns vardagsföreställningar om att ståndpunkter i exempelvis svåra moraliska frågor bara är en fråga om personliga åsikter. Den som tänker så anser att det inte finns någon sanning i moraliska frågor: det finns bara trosföreställningar. Om det är så, finns naturligtvis inga skäl att argumentera för eller emot något. Om ingen ståndpunkt är sann eller falsk så är ingen ståndpunkt bättre eller sämre än någon annan.

 

Vi kommer att titta närmare på sant och falskt längre fram. Just nu tänker jag bara säga att den här typen av tänkande inte leder någonstans. Även om det kanske är så att det inte finns någon sanning i en fråga så kan vi inte veta det från början. Vi måste först försöka resonera om det, kritiskt granska våra argument och se om några håller bättre än andra. Om alla försök misslyckas kanske vi måste ge upp och erkänna att vi inte kan komma fram till någon sanning i frågan. Men att göra det innan vi ens försökt är bara dumt.

 

D) Användande av avklippningar

Det finns några olika repliker som ibland används för att bemöta argument. Replikerna varierar, men har det gemensamt att de effektivt avbryter (klipper av) argumentationen. När någon kommer med en sådan replik finns det ingen poäng i att fortsätta diskutera. Jag kallar sådana repliker avklippningar.

 

En vanlig avklippning har vi redan varit inne på, nämligen att säga ”det är bara en fråga om personliga åsikter”. Andra typiska avklippningar är ”Vem vet vad som är sant i den här frågan?”, ”Det där är rent subjektivt”, ”Så känner jag att det är” eller ”Vem är du som tror att du vet vad som är rätt i den här svåra frågan?”. Kommentarer av den här typen klipper av all diskussion. De är ett elegant sätt att säga: ”Jag tycker inte om vad du har sagt, och vill helst inte tänka mer på saken. Jag vill fortsätta tro vad jag alltid har gjort, men har inga argument att bemöta dig med, så jag tänker inte bry mig om vad du säger.” Naturligtvis säger människor sällan något sådant rent ut, så avklippningen blir ett artigt sätt att markera att man inte vill diskutera mer.

 

I argumentationsanalys ska vi undvika avklippningar. De är inget skäl för eller emot ett argument. Vi måste istället leta efter rationella skäl att tro eller inte tro på argument.

 

Tillbaka till introduktionen

 

Senast uppdaterad 2010-08-09 08:39