Svenska 1 2 3

svenska på nätet

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek
Home Läsa Argumentationsanalys (fördjupad) 7. Att göra en argumentationsanalys

7. Att göra en argumentationsanalys

Skicka sidan Skriv ut

Nu när vi vet hur bra argument ser ut, är det dags att koppla våra kunskaper till verkligheten. Argument uppställda på det sätt som jag har gjort i den här texten stöter man sällan på i verkliga texter: det är nästan bara filosofer som är så noggranna att de skriver på det sättet (och ofta gör inte ens filosofer det). I de flesta fall är argumenten inbakade i en löpande text, och det betyder att vi först måste hitta argumenten innan vi kan bedöma dem. Att ställa upp argument formellt som i den här texten gör att det blir lättare att bedöma dem.

 

När man arbetar med att analysera argumenterande texter är det viktigt att komma ihåg syftet med argumentationsanalys: att försöka ta reda på vilka argument som det är förnuftigt att tro på. Målet är inte att visa att den som har skrivit den argumenterande texten har fel eller är dum, utan att seriöst bedöma de skäl som ges för en ståndpunkt.

 

Det är lätt att hitta luckor i argument, eftersom vi människor ofta gör misstag. När vi hittar luckor i argumentation är det lätt att vi förkastar hela resonemanget. Men i så fall gör vi oss skyldiga till ett nytt misstag. Om vår avsikt är att faktiskt ta reda på vad som är rimligt för oss att tro i en fråga, bör vi inte förkasta argument bara för att de kanske inte är helt fullständiga. Istället bör vi alltid försöka tolka en persons argument så välvilligt som möjligt. Denna grundläggande princip i argumentationsanalys kallas för välvillighetsprincipen (VP):

 

När du rekonstruerar ett argument, försök att skapa ett argument som är välformat, har rimliga premisser och inte är underminerat. Med andra ord, försök att formulera ett så starkt argument som möjligt.

 

Vi ska inte följa VP för att det är snällt att göra det eller för att folk som argumenterar behöver eller förtjänar någon särskild välvilja, utan för att om vi följer VP kommer vi att få de starkaste argumenten i en fråga att bedöma. Därmed får vi större insikt i den fråga vi studerar.

 

A. Skilj ut det som inte är argument

Det första steget i argumentationsanalysen är att bortse från det som inte är argument. I de flesta texter, även argumenterande texter, finns det ofta långa partier som inte är argumenterande. Ofta handlar det om att författaren vill beskriva ett intressant exempel, eller kanske uttrycka sina åsikter.

 

I kapitel 1 tittade vi på några exempel på texter som inte var argumenterande. Det är kanske inte så svårt att se att texter som bara beskriver något inte är argumenterande (se Exempel 1.3 om du inte kommer ihåg hur en beskrivande text kan se ut). Svårare är det med retoriska texter, eftersom de påminner en del om argumenterande text. Men en retorisk text innehåller ingenting som avser att ge goda skäl för att författarens ståndpunkt är sann. Den uttrycker bara författarens ståndpunkt, om än kraftfullt och effektivt. Exempel 1.2 är ett exempel på en retorisk text. Här följer ett annat exempel, ett utdrag ur ett brev till en amerikansk tidning. Brevet handlar om att USA:s högsta domstol 1989 beslutade att en person som bränner den amerikanska flaggan gör ett slags politiskt uttalande, och därför är handlingen laglig:

 

Exempel 6. 1:

Era vänstervridna ledarartiklar har ofta fått mig att må illa, men den senaste om rätten att bränna flaggan

var ovanligt avskyvärd. Även efter att er egen undersökning visade att en överväldigande majoritet av era

läsare är emot beslutet, så kommer ni dragande med en sådan löjlig ledare…

 

 

Det här utdraget innehåller ingen argumentation. Det visar att författaren ogillar

tidningens ledarartikel om Högsta domstolens beslut, men innehåller inga

argument emot beslutet. Det faktum att många av tidningens läsare var emot

beslutet skulle kunna vara en del av ett argument, men i detta utdrag uttrycks

inte något sådant argument. Lägg märke till de många värdeladdade orden

(”vänstervridna”, ”må illa”, ”avskyvärd”, löjlig”).

 

Skillnaden mellan beskrivande, retorisk och argumenterande text är inte alltid

enkel, eftersom de kan gå i varandra. Det som är viktigt att leta efter är skäl. Om

författaren ger skäl för att hans ståndpunkt är sann så innehåller texten

argument. Argumenterande text är inte bättre än andra typer av text: den har

bara ett annat syfte än andra sorters texter.

 

B. Hitta slutsatser

När du väl har hittat de delar i en text som tycks vara argumenterande, för att de innehåller skäl för eller emot en ståndpunkt, så måste du försöka hitta slutsatserna i texten. Det finns inga helt säkra sätt att hitta slutsatsen i ett argument, men här är några bra saker att tänka på:

 

1. När du läser texten, fråga dig vad poängen med texten är. Vad vill författaren säga? Slutsatsen är vad författaren vill få sagt. Försök att formulera vad författaren vill säga i ett enda påstående, så har du kommit mycket långt på väg för att hitta slutsatsen.

 

2. I de exempel vi har sett här finns det bara en enda slutsats. Men i verkliga texter kan det mycket väl finnas flera argument, och därmed flera olika slutsatser. Ofta argumenterar en författare först för en slutsats, sedan för en annan, och använder sedan de två slutsatserna som premisser för en tredje slutsats. Den huvudsakliga slutsatsen i en text brukar kallas för tes. Ta de argumenterande meningarna ur texten (skriv dem på ett löst papper eller stryk under dem) och försök se hur de sitter ihop.

 

3. Det finns flera vanliga ord och fraser som används för att signalera att en slutsats just har sagts eller kommer att sägas. Om det t ex står: ”Från A, B och C följer det att D”, så kan du vara säker på att D är en slutsats. Några andra ord och fraser som signalerar att en slutsats kommer är dessa:

 

alltså

följaktligen

därför

om… så

detta innebär att

 

Sådana ord används dock inte alltid. Om de finns är de ett bra tecken på att slutsatsen finns i närheten, men en text kan vara argumenterande utan att innehålla de orden.

 

4. I de flesta fall är slutsatsen klart och tydligt formulerad i texten. En sådan slutsats kallas för explicit. Men ibland skriver författaren inte ut sina slutsatser. En slutsats som inte är utskriven kallas implicit. Det kan vara ett retoriskt grepp, som då signaleras, t ex genom att det står: ”jag lämnar åt läsaren att dra den uppenbara slutsatsen”. Men ibland tror författaren att det är så självklart i sammanhanget vad slutsatsen är att han inte alls skriver något om slutsatsen. Det är olyckligt för oss andra, för det blir mycket svårare för oss att förstå vad författaren vill ha sagt. Ibland beror detta på att författaren själv inte vet vad han vill säga.

 

C. Hitta premisser till slutsatserna

Nästa steg är att hitta slutsatsernas premisser. När du letade efter slutsatserna är det mycket möjligt att du också hittade åtminstone några av premisserna också.

 

För att hitta premisser måste du leta efter vilka skäl författaren ger för att slutsatsen stämmer. Kom ihåg att skäl för att en slutsats är sann inte är samma sak som att tala om hur trevligt eller fördelaktigt det skulle vara om slutsatsen vore sann. Här är några saker att tänka på:

 

1. När du hittat en slutsats, fråga dig: ”Varför tror författaren att detta är sant? Vilka belägg ger han/hon för att slutsatsen är sann?”. De svar du hittar på de frågorna är med största sannolikhet premisserna till författarens argument.

 

2. Nästan vilket påstående som helst kan användas som premiss. Ibland är en premiss en allmänt accepterad sanning, och ibland är den mycket kontroversiell.

 

3. En lång text kan ha en komplicerad argumenterande struktur, med flera argument och partier som inte är argumenterande. Försök att greppa textens struktur: använd stödord/tankekarta och understrykningar.

 

4. Precis som för slutsatser finns det vissa ord och uttryck som signalerar kopplingen mellan slutsats och premiss. Här är några sådana signaler:

 

skälet för detta är

beviset för detta är

på grund av… drar jag slutsatsen att…

 

D. Lägg till implicita premisser

Ofta skrivs inte alla premisser ut i en text; de är implicita (premisser som är utskrivna i texten kallas explicita). Hur kan du veta att premisser saknas i ett argument? Jo, genom att kontrollera om argumentet är välformat. Ta följande exempel:

 

Exempel 6.2

Två barn ser en fågel, som de kallar för Pippi. Ett av barnen säger: Pippi är en fågel, så hon kan flyga.

 

 

Detta är ett mycket enkelt argument. Om vi ställer upp det får det följande form:

 

Argument 6.2

1. Pippi är en fågel.

------------------------

2. Pippi kan flyga.

 

Det här argumentet är dock inte välformat. För att ett argument ska vara välformat behövs minst två premisser som stöder slutsatsen. Bör du kritisera barnet för att dess argument inte håller? Nej, det rimliga är att komplettera argumentet enligt följande:

 

Argument 6.2 a

1. Alla fåglar kan flyga.

2. Pippi är en fågel.

-----------------------------

3. Pippi kan flyga.

 

Vi har lagt till premissen ”alla fåglar kan flyga”. För barnet var det självklart i sammanhanget, och därför formulerade det inte den premissen. Men när du ska bedöma argumentet måste du skriva ut även den implicita premissen.

 

I de flesta fall är implicita premisser ganska självklara, men det behöver de inte vara. Ibland kan man upptäcka implicita premisser som inte alls är så självklara. Hur är det med den implicita premissen i argument 6.2? Kan alla fåglar flyga?

 

Innan du går vidare kan du fundera på om det går att formulera en bättre implicit premiss än den jag formulerade i argument 6.2 a. Har jag följt välvillighetsprincipen?

 

E. Värdera argumenten

När du gjort stegen A-D har du tagit reda på argumentationens struktur. Nu återstår att värdera argumentationen. Är beläggen sådana att det är rationellt för dig att acceptera slutsatserna?

 

För det första, kontrollera att argumenten är välformade. Ett icke välformat argument ger dig inga skäl att tro på slutsatsen. Om du har hittat icke välformade argument, försök om möjligt att göra dem välformade genom att lägga till rimliga implicita premisser. Om det inte går måste du förkasta de icke välformade argumenten.

 

De välformade argumenten är antingen giltiga eller bärande. Undersök först om det finns argument som är deduktivt starka. Därefter undersöker du om det finns argument som är induktivt starka. Argument som är varken induktivt eller deduktivt starka är svaga och bör förkastas.

 

Varje argument tillhör alltså en av fyra grupper:

 

1.    Deduktivt starka argument (de starkaste)

2.    Induktivt starka argument

3.    Svaga argument

4.    Icke välformade argument (de svagaste)

 

Det är alltså bara deduktivt eller induktivt starka argument som ger dig skäl att tro på slutsatsen. Det är bara sådana du bör acceptera. Av dem är deduktivt starka att föredra framför induktivt starka.

 

Här är några vanliga misstag du bör undvika när du värderar argument:

 

1. Kritisera inte argumentet genom att förneka slutsatsen.

Ofta kan vi stöta på slutsatser som är kontroversiella eller som vi inte tycker om, och då är det lätt att vi förkastar slutsatsen utan att fundera över om argumentet håller. Motstå den frestelsen! Kanske har artikelförfattaren information som får dig att ändra uppfattning. Ett argument måste bedömas utifrån dess premisser och de skäl du har för att tro på premisserna, inte utifrån vad du tycker om slutsatsen. Om argumentet är välformat och du har goda skäl att tro på premisserna, måste du acceptera slutsatsen.

 

2.Acceptera inte ett argument bara för att du accepterar slutsatsen.

Precis som du inte bör förkasta slutsatser du ogillar utan vidare, bör du inte acceptera slutsatser du gillar utan vidare. Återigen, undersök om du har goda skäl att tro på premisserna: om du inte har det är argumentet svagt för dig, och du bör förkasta det, även om du gillar slutsatsen.

 

3. Ge substantiell kritik av premisserna.

Om du tror att något är fel med ett argument, så är det någon av premisserna det är fel på. Var specifik! Säg: ”Premiss X är falsk, därför att…”. Var alltid tydlig med vad du anser är fel, och vilken premiss du anser att det är fel på.

 

 

Källor

Den här framställningen bygger på Reason & Argument (andra utgåvan) av Richard Feldman (Prentice Hall 1999), och om du är intresserad av att fördjupa dig i argumentationsanalys rekommenderar jag den i första hand.

 

Tillbaka till introduktionen

 

Senast uppdaterad 2010-08-09 08:44