Svenska 1 2 3

svenska på nätet

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek
Home Språkhistoria 4. Fornsvenska

4. Fornsvenska (ca 1226-1526)

Skicka sidan Skriv ut

Gå tillbaka till föregående avsnitt

Under 1000-talet började det dåvarande Sverige att påverkas av kulturella strömningar från Europa. Kristendomen gjorde sitt inträde, och med den kom den latinska skriften. Under ett par hundra år samexisterade den med runorna, med eftersom det latinska alfabetet användes av kyrkan och kungamakten slogs så småningom runorna ut. Från 1200-talet har vi de äldsta bevarade skrifterna på svenska med latinsk skrift. Då började man nämligen skriva ner landskapslagarna. Den äldsta av dessa, Äldre Västgötalagen, skrevs ner 1226 och är den äldsta bevarade texten på svenska.

Det språk som finns bevarat i landskapslagarna är mycket nära talspråket. Lagarna hade tidigare varit muntliga och förts vidare genom utantillinlärning från generation till generation.

Exempel på hur texten i Äldre Västgötalagen ser ut

Fornsvenskan var grammatiskt mycket komplicerad. Orden böjdes i olika kasus (nominativ, ackusativ, genitiv och dativ), och det fanns många olika verbformer. Substantiven hade tre genus: maskulinum (han), femininum (hon) och neutrum (det).

Så här böjdes substantiven:

Singular

maskulinum

"fisk"

femininum

"bok"

neutrum

"skepp"

nominativ fiskrin bokin skipit
genitiv fisksins bokar skipsins
dativ fiskinum bokinni skipinu
ackusativ fiskin bokina skipit
Plural
nominativ fiskanir böker skipin
genitiv fiskanna boka skipanna
dativ fiskumin bokum skipumin
ackusativ fiskana böker skipin


Redan under äldre fornsvensk tid började lånord komma in. Den stora kulturbäraren var kyrkan, så lånorden kom från latin och grekiska, de kristna skrifternas språk. Exempel på lånord: präst, kyrka, penna, altare.

Yngre fornsvenska
På 1300-talet kom svenskan att påverkas så mycket av ett annat språk att man brukar tala om yngre fornsvenska som en särskild underepok. Det språk som påverkade svenskan var tyskan. Skälet var att många tyskar flyttade in i svenska städer på 1300-talet. Ofta var tyskarna så många att de dominerade i städerna. Tyskarna arbetade oftast som handelsmän eller hantverkare.

Tyskarna förde in en mängd tyska lånord i svenskan, t ex fönster, borg, fru, hantverk, stad, borgmästare, skomakare. Men tyskan påverkade svenskan ännu mer grundläggande. De tyska invandrarna lärde sig svenska, men slarvade med alla krångliga böjningar som fanns i fornsvenskan. Eftersom tyskarna var så många började även svenskarna använda samma språkbruk som de. Resultatet var att svenskan ändrades:

1) Det krångliga kasussystemet försvann; kvar blev bara grundform och genitiv.

2) Många gamla verbformer försvann.

3) Feminint och maskulint genus slogs samman till ett enda genus, utrum (n-ord). Sedan dess finns två genus på svenska, utrum och neutrum (t-ord).


4) Flera tyska prefix togs in och började användas i svenskan, t ex be- och an- (be-klaga, an-klaga).

Uppgift i fornsvenska

 

Gå vidare till nästa avsnitt

Senast uppdaterad 2010-03-04 13:04