Utvalda ordklasser

Svenska pronomen

Det finns olika typer av pronomen i svenskan som i många andra språk. Pronomen betyder ursprunligen “för namn” och står istället för egennamn! Denna artikel går igenom följande pronomen:

  • Interrogativa pronomen
  • Personliga pronomen
  • Possessiva pronomen
  • Indefinita pronomen
  • Relativa pronomen

Här beskrivs pronomen mer i detalj.

Interrogativa pronomen

Dessa ord, även kallade frågeord, börjar en frågande mening. Det är ord som till exempel “varför”, “hur”, “när”, “var”, et.c. Dessa ord är oföränderliga. “Var” används när man frågar efter en plats där något befinner sig; “vart” används när man frågar efter en plats mot vilken något rör sig. Denna distinktion överses allt mer av svenskar själva i vardagen. Dessa ord står “i stället för egennamn” på det sätt att man kan byta ut exempelvis “hur” mot “på hurdant sätt”.

Personliga pronomen

Dessa ord står “i stället för egennamn” i följande bemärkelse: Det personliga pronomenet “jag” står i stället för talarens namn, “du” står i stället för interlokutören, et.c. Det finns subjekt- och objektformer: “mig” motsvarar “jag”, fast står i objektform, “oss” motsvarar “vi”, fast står i objektform osv.

Possessiva pronomen

Possessiva pronomen är ord som “min”, “mitt”, “mina”; “din”, “ditt”, “dina”; “vår”, “vårt”, “våra”. Märk att de korrekta formerna av första och andra person pluralis (“vi” och “ni”) för singulara possessiva pronomen är “vår” och “vårt”, inte “våran” och “vårat”.

Indefinita pronomen

Dessa är ord som “någon”, “inget”, “något”, “vem som helst”, med flera. De kallas för indefinita pronomen eftersom de inte syftar på ett definit (definierat) egennamn. “Någon” syftar alltså på “en person som jag inte vet” i meningen “Kom någon igår?”. Dessa ord böjs ofta, är alltså föränderliga: så blir “något” till “någon” om det står före ett n-substantiv. Det är ganska svårt att lära sig alla regler för dessa pronomen.

Relativa pronomen

Dessa ord syftar tillbaka på ett föregående egennamn/substantiv eller pronomen: I meningen “Mannen som kom igår” är “som” ett relativt pronomen som syftar tillbaka på “mannen”. I svenskan kan man ofta låta bli att nämna relativa pronomen, om de syftar tillbaka på ett objekt: Man kan säga “Mannen jag såg igår” likväl som “Mannen som jag såg igår”. Det går inte att göra om det relativa pronomenet syftar tillbaka på ett subjekt: Det går inte att säga “Mannen kom igår” istället för “Mannen som kom igår”; dessa två meningar har två olika betydelser.