Utvalda ordklasser

Svenska adjektiv och adverb

Adjektiv i svenskan är förhållandevis lätta att lära sig. Ta exempelvis adjektivet “knasig”: grundformen är den som beskriver n-substantiv som i orden “en knasig hund”. På denna grundform läggs oftast ett -t till för att beskriva ett motsvarande t-substantiv “ett knasigt hus”. Till alla pluralformer och alla bestämda former, såväl i singular som i plural, lägger man istället till ett -a: “den knasiga hunden”, “de knasiga husen”. Nu finns det så klar undantag från denna regel, som alltid (speciellt i svenskan): ta till exempel adjektivet “gratis”. Detta adjektiv kommer varken ha ett tilläggs-t eller tilläggs-a, utan förblir helt enkelt “gratis” genom alla former. Märk att det därför inte är fel att säga “två gratis konserter”; man måste inte säga “två gratiskonserter”. Det finns även adjektiv som slutar på -t i grundformen (vit); dessa får i t-formen ett extra t (vitt).

På denna sida kan man läsa om skillnaden mellan adjektiv och adverb.

Adverb i svenskan

Från svenska adjektiv bildas även adverb: det är samma form som adjektivets t-form. Adverb beskriver hur, när, var (et.c.) något sker, om de beskriver verb. Ett adverb kan nämligen beskriva ett (1) verb, (2) adjektiv, eller (3) annat adverb.

  • (1): Karl springer SNABBT
  • (2): en HOPPLÖST svår uppgift
  • (3): jag mår MYCKET bra

Låt oss se närmare på dessa tre syntagm. I (1) beskriver adverbet “SNABBT” hur Karl springer. I (2) beskriver HOPPLÖST hur svår (=adjektiv) uppgiften är. Och i (3) beskriver MYCKET hur bra (=adverb, beskriver hur jag mår) jag mår.