Man kan titta på svenska verb utifrån olika synvinklar. Exempelvis finns det transitiva, intransitiva och reflexiva verb. Denna klassificering kommer att beaktas främst inom denna artikel.
Transitiva verb
För att undersöka om ett verb är transitivt tar man verbet i infinitiv och provar att sätta ordet/orden ”något” eller ”någon” efter. Man märker till exempel att det låter helt ok att säga ”bränna något” men inte ”brinna något”. Det är en enkel prövning och det krävs inte att man är expert på grammatik för att förstå det, om man kan svenska. Men vad är ett transitivt verb med andra ord? Ett transitivt verb kan ha ett eller två objekt. Objektet är oftast det eller den som subjektet (den som utför handlingen) träffas av i och med själva verbet. Om man säger ”jag brände pappret” så är ordet ”pappret” objekt, och ordet ”jag” är subjekt.
Intransitiva verb
Med intransitiva verb räcker det inte längre att säga att det är någon som utför verbet. Intransitiva verb är de verb som inte har ett objekt (1) eller vars objekt inleds med en preposition (2).
- (1) vara
- (2) bli
- (3) lyssna
(1): ”Jag är stor.” I denna mening fungerar verbet ”är” – från ”vara” – som ett likhetstecken. Det låter tafatt att säga att det är den grammatiska personen ”jag” som ”utför” ett varande.
(2): ”Jag blir stor.” I denna mening kan man knappast tala om att ”jag” utför något blivande, vilket låter dumt. Snarare är det ”jag” som genom någon slags process förändras. Det är verbet som beskriver denna förändring.
(3): ”Jag lyssnar på dig.” I denna mening är det förvisso ”jag” som utför ett lyssnande, men tack vare faktumet att man behöver en preposition så blir verbet per definition intransitivt.
På den här sidan tillgodoses det en svensk verbböjare!
Reflexiva verb
De reflexiva verben är de verb där subjektet utför handlingen på sig själv. Det finns äkta och oäkta reflexiva verb. ”Tvätta sig” är ett typiskt äkta reflexivt verb. Faktum är att svenskan mest har äkta reflexiva verb. Ett exempel för ett oäkta reflexivt verb i svenskan är ”se sig”. Låt oss titta på båda dessa exempel.
I meningen ”Jag tvättar mig” är det den grammatiska personen ”jag” som utför en handling på sig själv.
I meningen ”Jag ser mig tvungen” kan man inte tala om att det är den grammatiska personen ”jag” som ”ser på sig själv”; snarare används en reflexiv konstruktion för att beskriva hur den grammatiska personen anser sig stå gentemot en viss situation.
I andra språk används oäkta reflexiva verb oftare: i ett romanskt språk som italienskan är det helt vanligt att säga t.ex. ”Mi mangio un panino” som direkt översatt skulle vara ”Jag äter mig en macka”. Denna oäkta reflexiva form kallas också för etisk dativ.