Svenskan har en minst sagt krånglig ordföljd. I denna artikel gås de viktigaste reglerna för ordföljden i svenskan igenom.
Vanlig ordföljd: S-V-O (subjekt-verb-objekt)
Denna ordföljd brukas när det inte finns något fundament (det vill säga annat/andra ord) som börjar meningen istället för just subjektet. Exempel:
- Jag gillar henne.
Om meningen börjar med ett fundament, kommer ordföljden vara F-V-S-O (fundament-verb-subjekt-objekt) i följande fall:
- När fundamentet är ett tidsadverbial. Exempel: ”Förut gillade jag henne.” Märk att verbet kommer innan subjektet här. Tidsadverbialet kan även vara en samling ord, som till exempel ”för några år sedan”.
När fundamentet är en underordnande konjunktion, ko
mmer ordföljden i satsen vara S-V-O:
- Jag vet inte om du gillar mig. (Om är underordnande konjunktion i satsen ”om du gillar mig”) Ordföljden är här S-V-O.
När fundamentet är en underordnad sats, kommer ordföljden att vara F-V-S-(O):
- Huruvida hon gillar mig, vet jag inte. (Inget objekt i huvudsatsen).
I vissa fall finns det ett underförstått ”då” som påbörjar en bisats, där kommer ordföljden att vara F-V-S-(O):
- Om du vill, (då) följer jag med dig.
Här kan du läsa mer om ordföljd.
Undantag
Ordföljden kan vara O-V-S, om man vill betona objektet speciellt:
- Mig gillar hon!