Man brukar säga att språk har olika ordklasser, som har gemensamma regler för sitt bruk. I svenskan brukar man skilja på nio ordklasser:
- verb
- substantiv
- adjektiv – beskriver ett substantiv
- adverb – beskriver ett verb, adjektiv, eller ett annat adverb
- konjunktioner – används för att sammanföra olika satser i en mening
- prepositioner – på, i, hos, för etc.
- räkneord
- utropsord – t.ex. oj!
- pronomen – står istället för ett substantiv – t.ex. han, honom, jag (former ändras efter funktion)
På digitalasparet.se (läs) kan du läsa mer om ordklasser.
För att en samling ord ska kunna kalla
s för en mening brukar man säga att den måste innehålla subjekt och predikat. Det betyder för svenskan att den måste innehålla ett subjekt och ett verb.
Var är subjekt och objekt, kanske man frågar sig efter att ha läst denna lista. Subjekt- och objektsformerna beskrivs oftast av pronomen i svenskan: Ett subjekt eller objekt är alltså ingen ordklass. Ta till exempel meningen ”Jag ser dig.” Här är ”jag” subjekt, ”dig” är objekt, men de tillhör båda ordklassen pronomen!
Visst är uppdelningen efter gemensamma regler något förenklad. I själva verket finns det inom ordklasserna vidare underklassificeringar. Så har till exempel possessiva pronomen samma regler, men dessa regler är i sin tur inte samma som de som reglerar indefinita pronomen.